Det brukar ju alltid heta att "en olycka kommer sällan ensam" och det har jag märkt.
Men nu funderar jag på om det inte är så att även goda och trevliga saker kommer i grupp?!

Någonting hände den här helgen, efter mitt senaste deprimerande dagboksinlägg.

Till att börja med så fick mitt Zorita (har man rätt att säga så när man är ordförande?) besök av serieledande Parant... d v s de var serieledare tills de mött oss =) Vi visade direkt att hemma är bäst 4-1, 4-1, 3-2 och matchen var klar - totalt 13-7 till oss. Direkt efter utan någon matpaus eftersom lokaltidningens fotograf ville föreviga oss tog vi oss an Merci och där blev det jämnare. Men ett underbart lagspel gjorde att vi vann även den matchen med 13-7. Vad brukar det heta...

...GRÖNT ÄR SKÖNT!!! =)

Söndagen var det dags för MÖTET. Vet inte vad som hänt, men det blev inte som jag tänkt... det blev bättre! Otroligt hur mkt lättare situationen kändes när jag nu fick veta att jag har stöd av samtliga inblandade. Kände mig speedad resten av dagen.

Kedjereaktionen på allt positiva har blivit att allt för närvarande är ordnat, klappat och klart och som ett extra plus fick jag idag ett lägenhetserbjudande på en lägenhet som verkar bli perfekt för min kommande lilla familj!! - TACK!!

posted a long time ago

Vet inte om jag egentligen vill skriva dagbok. Det mesta känns väldigt motigt just nu och jag väntar fortfarande på den där vändningen.

Otroligt skönt att bowlingspelet inte påverkats utan verkar kunna fungera trots att inget annat gör det. Ser faktiskt fram mot att spela dubbel hemmamatch på lördag och sen umgås med några vänner - allt för att slippa tänka.

Förutom den något komplicerade situation jag befinner mig i hände det något igår som väckt gammal smärta och rädsla till liv. Jag tillbringade hela dagen med min mor på sjukhuset, hon genomgår en mängd provtagningar för att förhoppningsvis kunna utesluta bröstcancer. Massa prover igår och många timmar i sjukhuskorridorer kunde ändå inte ge något definitivt besked utan det blir fler provtagningar, fler timmar väntandes, hoppandes på det bästa.
Rädslan har att göra med att det i dagarna är exakt 13 år sedan jag fick beskedet om att pappa hade cancer...

Vet att det som finns kvar av min lilla familj inte klarar mkt mer så jag forsätter vänta och längta efter den dagen då allt vänder. Som min kloka mor alltid säger "efter regn kommer solsken" och tro mig det har regnat nog nu, vi förtjänar lite solsken!

Önskar jag kunde skriva något mer glädjande och förhoppningsvis gör jag det snart, om inte annat om en sådär 15 veckor ;-)

posted a long time ago

history

Visitors

Lanetalk for users

Lanetalk Bowling

Lanetalk is an Bowling Portal, we give you Social Networking, Blogs, World News, Flash Games, Online Scoring, Videos and much more. Our services are open to everyone, free of charge!

 
Loading...