Äntligen... vilket underbart väder vi verkar få - iaf vi som är bosatta i Östgötatrakten!

Jag brukar fira midsommar här hemma i stan med mina närmaste vänner, men i år reser jag med kärleken till skärgården och får fira en gammaldags traditionsenlig midsommar, precis som i min egen barndom. Känns otroligt kul att få låta lille Hampus vara med om det. Det blir hans tredje midsommar och än så länge har han firat dem med sin mamma. Det här året när vi sitter långt ut i skärgården, långt från asfalterade vägar och stadsbrus tänker jag faktiskt unna mig något riktigt kallt och gott till sillen ;-)

Vi åker ner redan ikväll eftersom den andra buspojken redan är där hos sin farmor. Jag stod hela natten och lagade pajer att ta med. Nu ska det bara jobbas klart, inhandlas det sista och sen packar vi och åker - längtar...

Hoppas alla goa bowlare får en riktigt härlig midsommar och semester med om ni har det (själv ska jag jobba en vecka till efter midsommar innan jag tar SJU veckors semester!)

Puss & kram

posted a long time ago

Jag har precis insett att vem behöver droger när det finns småbarn och sömnbrist?!

Efter senaste månadens prövning med VAB (borta från jobbet för vård av barn för er som inte är insatta i den världen) för magsjuka, följt av VAB för något konstigt tillstånd av feber/förkylning som till slut utmynnade i VAB för vattkoppor sitter jag nu på jobbet och konstaterar att INGEN gjort mitt jobb när jag varit hemma 3 av 4 veckor...

För att öka belastningen ytterligare så har allt detta även lyckats tajmats in med resultatrapportering, laganmälningar och årsmöte med framtagande av diverse handlingar till detta! Jag har av någon konstig orsak lyckats få in rapporter och anmälningar i laga tid, jobbat med årsmöteshandlingar på nätterna när sonen sovit och högarna på jobbet har jag kommit ifatt med genom att inta lunchen vid skrivbordet.

Igår hade vi årsmötet och gissa vem som blev tillfrågad att sitta mötesordförande, självklart, mitt jobb (SISU Idrottsutbildarna) gör att jag mer än väl behärskar förenings- och mötesteknik. Men vilket möte... det kom igång lite sent, kanske strax före 19.00 och det avslutades ca 22.30!! Jag fick använda rösträknarna (hur ofta händer det på en förenings årsmöte) och prepositionsordning vid själva röstandet?! Undrar om alla ens förstod vad de röstade om :-)

Efter mötet var det konstituerande möte, satt mötesordförande där också av bara farten och blev omvald som vice ordförande. Vi åt samtidigt för att om möjligt få komma hem på rätt sida midnatt. Sedan följde traditionsenlig prisutdelning, lotteri och kaffe (JAAA) med kaka. Efter det gick en efter en hem och i slutet var vi 3 av 25 kvar och städade, vi 3 lyckades med att gå på ett årsmöte på tisdagen och komma hem på onsdagen!

Kom hem till min mor som varit barnvakt och skulle inhysa mig och sonen över natten, satt och pratade och mer kände på mig än hörde att min son gått upp. Han stod vid ytterdörren, ryggen utåt, ungefär som han stod i skamvrån och han skämdes stackaren. Hans mormor hade satt på blöjan snett och nu stod han där med blöt blöja, blöta ben och han hade lämnat lite blöta lakan. Fick förklara att det inte var någon fara, renbädda och ge honom en flaska välling. Tror klockan passerat 01.00 men jag somnade fort.

Strax efter kl 04.00 väckte min son mig och ville ha mer välling. När han fått det och druckit upp den ville han inte somna om!!!! Lyckades få honom att leka i och kring sängen vi sov i och fick väl själv halvslumra lite till kl 06.00 då jag gav upp. Kan säga att vi var båda i tid på dagis och jobb och jag har hunnit med massor på jobbet och börjat reda lite i allt som kom upp på mötet igår....
Otroligt vad speedad jag är efter bara TRE timmars sömn, misstänker att tröttheten gjort mig manisk och undrar hur denna vecka ska sluta om det fortsätter i det här tempot...

...den som lever lär få se!

Just det, småbarn och sömnbrist är inte enbart en ersättning för farliga droger, det är även ett bra sätt att hålla sig i trim! Sonen delade med sig av magsjukan, han gick ner 1,3 kg och jag hela 6 kg och av dessa har han inte gått upp ngt och jag 4... så ni som planerar att skaffa barn och tror det är en dans på rosor kan få praktisera hos mig och få kontakt med verkligheten! Vardagen är banne mig inte en dans på rosor, men å andra sidan så är det mitt charmtroll som gör vardagen värd att leva!

posted a long time ago

Igår kväll hittade jag en anteckning i min almanacka som jag inte själv skrivit in... den 28/5 hade "någon" skrivit;

"Flytta till Mantorp?"

posted a long time ago

För första gången på jag vet inte hur många år har jag sagt till UK att jag gärna är spelledig. Jag som annars vill spela alla matcher, även dubblera om det är möjligt =)

Det var iofs inte så svårt beslut eftersom jag och mitt nya klot inte behövdes i a-truppen den här helgen och det gick att få ihop åtta spelare till reservlaget.
Så jag kommer istället skjutsa upp min son till sin pappa, åka hem och packa och sedan, senare ikväll följa med min pojkvän och hans barn till landet.
Jag gör det för jag har förstått att han har känt sig åsidosatt, känt att han får slåss för att få tid med mig och eftersom jag väldigt gärna vill behålla honom så pojkvän så vill jag försöka ge honom lite av det han så gärna vill ha - tid med mig.

Ser fram mot en mysig helg med promenader, lek, god mat och sedan bad butt (heter det verkligen så eller är det bara vårt interna namn) med lite vin på kanten och med stjärnorna som belysning.

Ärligt talat lär jag väl hänga en hel del i telefonen också och se hur det går för tjejerna och pojkvännen har sagt att ev åker vi hem så pass skapligt att kanske hinner jag spela i reservlaget, men det är inget jag räknar med... fast visst vore det kul att se hur en sådan mysig helg är som uppladdning rent spelmässigt =)

Trevlig helg både på och utanför banorna!

posted a long time ago

Hon är snart 5 år och har fått gå igenom en hel del... den här kvällen hade pappan badat henne och hennes bror och så hade de läst saga.
Just då ringde jag för att berätta att min bilresa hem från Stockholm hade gått bra och att jag och Hampus var hemma och skulle sova.

När luren lagts på vänder hon sig till sin pappa och frågar "Pappa, är du kär i Karin?" Han kramade om sin dotter, svarade "Mmm" och gav henne en puss. Hon blev glad, sken upp som en sol, kramade sin pappa länge och sa "vad bra!"

Tror ni jag smälte när jag fick höra det här?!! Fortfarande svårt att förstå vilken tur jag haft... vill ge ett litet blygsamt tack till Grynet och min kollega Eva som på olika sätt fick mig att våga prova =)

posted a long time ago

Så har ännu ett år passerat. Känner mig konstigt nog yngre =)
Har haft en helt otrolig helg! Bestämdes att fira min födelsedag redan fredag eftersom sonen skulle vara hos sin pappa lördag-söndag.
Fredagkväll bjöd jag min mor, syster och svåger på middag. Självklart var även Hampus med... men det kom fler gäster. Min nyfunne vän dök upp med sin dotter - hon ville så gärna hälsa på mig =)
Det blev trångt men väldigt trevligt i mitt lilla kök. När alla hade gått hem efter mat och glass hade Hampus och jag en riktig myskväll.

Lördagen började lite stressigt. Tog med Hampus ner till bowlinghallen och Zorita's träningsdag. Han blev hämtad av sin pappa och fick åka iväg med honom och jag fick gå ner på banorna och börja träna...
....wow, vilken otrolig kick det blev. Vi hade tre tränare som hjälpt oss och jag fick fortsatt hjälp med att justera ansats men sen fick jag även lägga om spellinjen. Lilla jag som alltid stått och spelat rakt över 3-4 pil fick börja spela över ribba 4. Kvinnligt nog började jag med att säga "jag kan inte det" men eftersom jag vet att det är viktigt att prova så gjorde jag det... kan säga att jag fick mig ett nytt namn - skruv-Karin! Förstår om ingen av de som sett mig spela tidigare kan tro det, jag kan faktiskt inte tro det själv.
Det blev sån otrolig effekt i mitt spel och nu längtar jag bara ner så jag får fortsätta träna =) Att få så mkt beröm för mitt spel som jag fick i lördags är otroligt bra för den mentala biten. Om tre duktiga tränare öser beröm över mitt nya, förbättrade sätt att hantera klotet måste det ju faktiskt ligga något i det. Tack grabbar för en helt otrolig träning! Har även senare fått veta att vår coach t o m nämnt min positiva spelförändring till övriga - kul att höra! Hoppas känslan och spelet håller i sig och att jag tar mig tillbaka till a-laget.

Lördagkväll blev jag bjuden på middag på BK:s av min klubbkamrat och nära vän Marita. Vi åt god mat och dessert, drack vin, drink och öl och hade det urtrevligt. Vi blev upphämtade strax före midnatt och hemskjutsade (d v s jag fick följa med till huset i Mantorp...)

Söndagen bjöd min vän mig på en riktigt härlig och rejäl frukost som avslutades med en kopp varm choklad med vispgrädde. Blev en lugn söndag med chans till vila och promenad.

Vid 17-tiden kom min son och hans pappa hem till mig. Vi åt kvällsmat och pratade. Hampus var en aningens trött eftersom han lyckats somna ca 5 minuter innan de var framme och alltså blivit väckt efter bara några minuters sömn. Efter maten fick jag en present av Hampus som han ordnat via pappas försorg - presentkort så att jag skulle kunna unna mig själv något! Faktiskt riktigt gulligt, blev så glad och rörd att jag kramade om både sonen och fadern =)

Kvällen tillbringade jag och min son med att öva ljud... han börjar mer och mer härma det man säger. Min moster Anki ringde för att gratulera och pratade även lite med Hampus vilket resulterade i att han gick runt och ljudade "Aaaankiii" resten av kvällen. Ville nästan ringa upp henne igen så hon fick höra det. Ibland önskar jag att det fanns någon nära att dela de små charmiga upplevelserna med. Men vem vet... kanske finns det snart någon att dela vardagen med om jag är redo, kanske beror det bara på vad jag själv vill.

posted a long time ago

I tisdags sitter jag som vanligt på jobbet, bakom datorn och svarar nästan med automatik i telefonen. Blir lite lätt förvånad när rösten i andra änden säger "Hej Karin, det här var från Maries Blomsterbod, vi vill bara höra att du finns på plats för vi kommer med en blomma till dig".
Måste ringt fel tänkte jag och gör tydligen något läte ifrån mig av förvåning för mina kvinnliga kollegor är inne på mitt rum på nolltid och undrar vad det var... berättade och avundsjuka suckar hörs =)

Samtidigt kommer chefen över för att ha utvecklingssamtal med mig, men först ska det fikas med hela kontoret (dock bara 4 som jobbar här och så chefen på besök då). När vi sitter och mumsar bulle och kaffe ropar det från entrén "Blomsterbud här".
Lätt generad hämtar jag en papperspåse och packar upp en otroligt vacker, mörkröd, långskaftad ros placerad i en grön flaskvas med en kork hängade i guldband runt halsen.
Vad som står på kortet utelämnar jag här... men jag fick en hel del att förklara för chefen.

Sitter fortfarande med ett leende på läpparna och tittar på min vackra ros... undrar var det här slutar...

posted a long time ago

Helt otroligt... för ca 2½ år sedan antog mitt liv en gråton som jag sedan dess ständigt levt med. Visst har jag haft det bra och fått uppleva enormt mycket glädje tack vare min son, men lite för ofta har det jobbiga och de tunga tankarna tagit över.

Så hände det jag slutat tro var möjligt. Jag träffade någon som tycker om mig för den jag är. Som förstår vad jag gått igenom och kan hantera min situation. Någon som vet hur det känns... och någon som fått mig att börja känna igen.
Vet inte idag hur eller om det kan fungera, men bara det att få chansen att inse att det finns hopp att jag kan gå vidare känns som en enorm seger!

Med den känslan inom mig borde jag under säsongen även bli livsfarlig på bowlingbanorna...

The future is yet to come! *kram*

posted a long time ago

Oj, inte skrivit något sedan oktober 2002... hmm har ju hänt en hel del under 1½ år, kan väl göra en väldigt kort sammanfattning.

Fysiskt sätt en underbar graviditet, mentalt sätt en fruktansvärd upplevelse p g a situationen.

22 december -02 flyttade höggravida jag efter 10 år! i min gamla lägenhet, snacka om rensning. Från 3:e våningen utan hiss till 6:e våningen och självklart pajade hissen! Mina underbara vänner bar kartonger och lättare möbler uppför 6 trappor! Efter ca 2 timmar var hissen dock lagad.

29 januari -03 upplevde jag en oförglömlig och skitjobbig förlossning. Tog bara ca 10 timmar men hela jag gick sönder...

Våren och sommaren var underbara, var mammaledig och bara njöt av min nyfunna kärlek... Hampus!

Hösten -03 blev tragisk då det klickade i skallen på en påtänd yngling. Han blev utfryst från en fest i lägenheten ovanför min och för att "skrämma" dem som han själv uttryckt det hämtade han en flaska bensin, hällde ner i brevlådan, ringde på dörren och när lägenhetsinnehavaren kom för att öppna tände han på...
Helt klart den värsta natten i mitt liv och då kom jag ändå lindrigt undan, men jag kan fortfarande höra deras skrik och känna den paniken som uppstod. Han ville som sagt bara skrämmas han förstod inte vad som skulle hända... tidigare straffad för våldsbrott, nu även mordbrand - så meningslöst.

December -03 gav jag upp, kunde inte bo kvar, så jag flyttade även detta år vid juletid... samma snälla kompisar ställde upp med ultimatumet att nu fick jag banne mig bo kvar mer än ett år =)

Julafton kom och gick, men jag märkte inte mycket av julstämningen trots att det var min sons första. Han var nämligen väldigt sjuk, krupp, öroninflammation i båda öronen, vätska i lungorna och 40 gradig feber. Min älskade gamla epleptiska katt insjuknade även han och fick flera anfall, men ökad medicin gav honom ytterligare några månader.

15 januari 2004 orkade Tussens hjärta inte mer fler anfall. Efter att ha kämpat fick han äntligen vila. 16 år gammal och med epilepsi i 15 år var han som en kär familjemedlem, saknad av oss alla!

29 januari -04 fyllde Hampus 1 år och firade i dagarna tre faktiskt! Först mammas familj sedan stort kalas för kompisarna och så avslutade han med fest hos pappa med familj och kusiner (ibland är det bra med föräldrar på olika håll, märktes även vid påsk... lillkillen fick inte mindre än sju påskägg!!!)

Mars -04 började jag skola in sonen på dagis och återgick till mitt arbete. Stor förändring eftersom de flesta av mina gamla kollegor slutat och jag numera kom in i ett helt nytt gäng. Jobbar fortfarande på gruppkänslan, men vi närmar oss hamn...

April -04 stod det klart - Zorita vann serien!!! Kändes som en perfekt avslutning på säsongen och nu ser vi fram mot spel i div 1 och en tripp till Gotland... hoppas vädret är bra och vi får lika kul som sist det begav sig (klubbrekord).

På återhörande!

K...

posted a long time ago

Det brukar ju alltid heta att "en olycka kommer sällan ensam" och det har jag märkt.
Men nu funderar jag på om det inte är så att även goda och trevliga saker kommer i grupp?!

Någonting hände den här helgen, efter mitt senaste deprimerande dagboksinlägg.

Till att börja med så fick mitt Zorita (har man rätt att säga så när man är ordförande?) besök av serieledande Parant... d v s de var serieledare tills de mött oss =) Vi visade direkt att hemma är bäst 4-1, 4-1, 3-2 och matchen var klar - totalt 13-7 till oss. Direkt efter utan någon matpaus eftersom lokaltidningens fotograf ville föreviga oss tog vi oss an Merci och där blev det jämnare. Men ett underbart lagspel gjorde att vi vann även den matchen med 13-7. Vad brukar det heta...

...GRÖNT ÄR SKÖNT!!! =)

Söndagen var det dags för MÖTET. Vet inte vad som hänt, men det blev inte som jag tänkt... det blev bättre! Otroligt hur mkt lättare situationen kändes när jag nu fick veta att jag har stöd av samtliga inblandade. Kände mig speedad resten av dagen.

Kedjereaktionen på allt positiva har blivit att allt för närvarande är ordnat, klappat och klart och som ett extra plus fick jag idag ett lägenhetserbjudande på en lägenhet som verkar bli perfekt för min kommande lilla familj!! - TACK!!

posted a long time ago

history

Visitors

Lanetalk for users

Lanetalk Bowling

Lanetalk is an Bowling Portal, we give you Social Networking, Blogs, World News, Flash Games, Online Scoring, Videos and much more. Our services are open to everyone, free of charge!

 
Loading...