Vad gjorde jag i bowlinghallen idag? Inte vet jag men åt helvette gick det iallafall och nu är det skönt att det är julledigt från ligan - nu återstår det bara en eller två tävlingar och sen får man grunna över vad man håller på med. Idag blev det iallafall botten slagning för säsongen tur man hade Bulan så att vi tog iallafall 2 poäng av det tre serier jag var med. Laget vann med 12-8 och det var huvudsaken men ibland kunde det vara kul och få en bra slagning även om vi tog poäng.

Nej nu blir det lussebullar, pepparkakor och glögg för hela slanten sen kanske man kan agera klot själv.

God jul och på återseende.

posted a long time ago

Först var det ligamatch med B-laget och nu tänkte jag att nu får man visa sin tacksamhet för att man blev uttagen i B-laget, nej skämt och sido. Det var iallafall match mot Eira som håller till i Åkeshov och det enda minnet jag har därifrån är att jag gjort ett rekord på 4 serier för två år sedan eller något - detta satt i huvudet när jag gick på banan.

Tänkte att jag skulle göra som Lena E sagt till mig på senaste träningen, och fy fan om man får säga så - jag har aldrig sett mitt klot arbeta så på det viset. Om bollen satt i fickan vilken jävla smäll det blev - käglorna bara flög och jag var lika förvånad varje gång det hände och det kändes bra också så det var enormt kul.

Började lite trevande i och för sig men det tar ett tag för mig innan jag komemr på var i banan jag ska ligga ( ibland kan det ta en hel match, hi ). Men första fick jag godkänt med 151. Sedan ökade jag med stormsteg bara en miss i andra serien och det var 10:ans kägla så här slutade jag på härliga 193.

Tredje var inte heller dum då fick jag ihop 186 så det var också väl godkänt. Fjärde serien hade jag nog redan lämnat hallen, nej men jag fastnade i bollen och höll nästan på att följa med ut och då blev jag så rädd att jag höll igen på allt och det går ju inte när man ska vara följsam och spela ut hela slaget. Här gick det käpprätt åt helvete men vad gör det jag spelade kanon i tre så varför gräma sig över den sista, man kan inte gå frammåt i allt på en gång utan får ta det lite pö om pö. Förr var jag nöjd med en bra sen ökade det till två och nu tycker jag tre.

Nu vill jag berätta något kul:

Du vaknar och solen skiner det är 10 minus och det här ska bli en dag du sent kommer glömma. Vi käkar frukost tillsammans kokar varm choklad, packar ner pastasalladen och ett par mackor för i dag är det mitt första riktiga kalla dyk som ska ske :o) Vi tar med oss packningen ut i bilen som vi har skrapat för att få bort all is från rutorn.

Vi beger oss ut till Karlslunds Marina som ligger en bra bit på väg ut till Dalarö, solen gassar oss i ögonen och det ser fortfarande uta att bli en kanondag, måtte det bara inte bli snöstorm :o). Vi kommer till marinan vid 9.30 tiden båten ligger ensam och öde nästan iallafall om man bortser från goa Tony som är kapten och står och väntar på oss. Inte en båt i sikte annars om man bortser från de två som ligger brevid Emily som båten heter vi ska åka med. Snön lyser vit på taken nej skämt och sido men på bryggorna och det ånger ur munnen på oss alla. Nu har temperaturen stigit till minus 7 och det känns genast varmare :o).

10.00 lämnar båten marinan med ca 10 glada och förväntansfulla dykare. Det är glashalt på däck eftersom det är täckt med is men vad gör det - finns inget dåliggt väder bara dåliga kläder. Efter en tur på havet är vi framme där vi sk gå ner efter en lina som är fäst vid en boj, vi ska dyka på Ingrid Horn ett fartyg som förliste 1917 och ligger med fören på 24 metersdjup och aktern på 42. Vi fick varningen att det är inte omöjligt om vi skulle stöta på ett kranier eller likanande för det omkom 19 personer när det förliste, humm min enda skräck där nere är faktiskt om man skulle se en döing men med tanke på att det var så länge sedan fartyget skönk så är det förmodligen inte så mycket kvar möjligtvis ett skelett eller några benpipor så detta hindrade inte mig att våga mig ner.

Att ta på sig dykarutrustningen ute på däck i minusgrader är inte det lättaste, allt man får lite vatten på fryser genast till is och man ser ut som en frostad gestalt med cyklop och snorkel :o). Man ska skölja cyklopet i vatten innan man dyker ner för att förhindra dimma men detta vatten hinner frysa till is innan man hoppar i så detta är verkligen det sista man får göra - detta låter kanske helt vansinnigt för en helt normal men jag får en sån kick att det bara brinner i hela kroppen.

Vi hoppar i en efter en och simmar bort till fören där vi stiger ner efter linan. Det är väldigt strömt så det gäller att håll i sig i linan under nedstigningen men vilken känsla :o). Vi går ner och kommer djupare och djupare, det blir mörkare och mörkare och tillslut kommer vi ner till fören på fartyget och vi börjar genast att utforska det. Helt fantastiskt fartyget är 90 meter långt och man kan med sin egen fantasi bilda sig en historia hur det såg ut, nu såg vi inte en bråkdel utav hela fartyget men vi var nere som djupast på 29 meter, det går inte att bekriva om man inte har varit med om det själv. Vilken lycka, vilken frihet och vilket äventyr.

Efter uppstigening är det åter bök och stånk för att få av sig allt, vinden viner, det är minus och fingertopparna fryser snabbt men då ska vi inte tala om utrustningen som stelnar ännu snabbare man är ju inte blöt eller så på utsidan, givetvis och detta blir snart till is så att man nästan kan ställa dräkten för sig själv. Men vänta bara tills nästa dyk denna dag då är dräkten inte så varm och skän att tapå sig men vad gör det? Det är ju ner i vattnet man vill och där är det inte lika kallt som i luften. Som kallast blir det 4 grader.

Nästa dyk blir betydligt grundare och lättare eftersom man alltid gör det djupaste och svåraste dyket först på dagen. Denna gång dök vi på Kai som "bara" låg på 12 meter som djupast. Detta dyk var inte lika bra om man räknar till sikten och sevärdigheterna men det var ändå en upplevelse.

Mellan dyken värmmer man sig nere i båten där det finns vedeldad kamin, vi käkar och dricker vår choklad. Tänk att jag får uppleva detta, jag som alltid har varit så frösen har inte kunnat bada när det har varit 24 grader varmt i vattnet - men ner i plurret där det är 4 grader är inget problem, vad är det som driver en till detta? Jo det kan jag säga spänning, lite över det vanliga, friheten att sväva fritt i vattnet och att varje dyk är ett äventyr som man skulle vilja dela med andra även icke dykare.
Hoppas jag inte tråkade ut dig men jag ville så gärna berätta om min andra passion utöver bowlingen.

På återseende.

posted a long time ago

Ligahelg igen och jag skulle vara reserv i B-laget kändes kul och tänkte nu ska jag försöka att etablera mig här för jag vill ju avancera men det går ju sakta och då får man ju passa på när man får chansen.

Trots det lilla störningsmomentet som var innan jag skulle gå på i tredje serien så tycker jag att jag fick väl godkänt för att vara mig. Började med 155 och det är svårt att komma in i det hela utan uppvärmning på banan men det tycker jag gick hyfsat. Vi tog vårat banpoäng och det var ju huvudsaken.

Eftersom det var fjärde start utan olja så var det lite torrt men jag hittade en fin linje i mitten i fjärde serien och fick i hop hela 180 och så tog vi ju åter ett banpoäng så det kändes skönt.

Söndagen i C-laget gick väl så där men det är svårt när vårat lag är så överlägset att nästan motivationen och framför allt koncentrationen sjunker - vi ledde med 12-3 inför sista serien och vi hade tagit tre banpoäng jag och Christel så det var inte hela värden om man inte var på topp den sista. Visst det är alltid roligt när man kan spela bra men ibland får man ett spel och inget funkar men huvudsaken är ju att vi tar banpoäng och att vi vinner matchen - det är ju en lagsport vi håller på med och det är ju det som är tjusningen att även om jag inte alltid går bra så kan vi vinna ändå, även om det hade varit kul att gå lite bättre oftare men vad tusan.....!

Jag och mina två partner tog iallafall 6 banpoäng av 6 möjliga i helgen och det är ju högsta betyg tycker jag när det gäller lagprestation.

Och till min glädje så belv jag uttagen till B-laget nu i helgen även om det inte spelar någon roll i vilket lag jag spelar så är det alltid kul att avandcera.

På återseende!

posted a long time ago

Så har det gått en vecka sedan jag kom i spel igen och det har varit en bra vecka. Kul att få träna igen och känna att man är på G. Var i Flen och spelade mixen i lördags och det gick förväntansvärt bra om jag får säga det själv. Det var jag och Walle min nya mixkompis och vi har bröjat hitta varandra lite men än finns det mycket att bygga på.

Walle är vänsterhänt och det är kul för han ställer upp uppställningar som man själv inte brukar få :o). Vi var 5 stycken par från Hammarby som åkte till Flen och trot eller ej vi kom tvåa bland dessa par och det var verkligen kul - vi snittade 197 på de 12 bästa serierna och jag spelade riktigt bra. Kul för en gångs skull.

Och sen var det Mälaren och Stockholm Mästerskapet på söndagen och då var det som allt var bort blåst igen, nästan iallafall. Började bedrövligt men hämtade mig mot slutet men det är synd att man ska snitta så lågt de två eller tre första serierna för det är så jobbigt att jaga sig själv. Fick iallafall i hop 1198 och det är jag nöjd med tanke på den starten :o). Jag fick ju mina 20 poäng och allt över det är bonus, nej så illa hoppas jag inte att det var - 50 borde jag väl få hoppas jag.

Förra veckans spel i Upplansd Väsby gav i allafall bra skörd 100 päng + 100 poäng på spurten så det är ju bra och förhoppningsvis plockar man lite placeringar. Började ju på 56:e plats efter en omgång så det har ju gått famåt om man säger så - kanske kan hoppas att komma till återkval även i år men det är långt kvar tills dess man kan åka både upp och ner innan vi är så långt komna :o)

Nej nu är det liga till helgen och då är det bara och tuta och köra vad har man att förlora?

På återseende!

posted a long time ago

Så var man åter i spel efter ett ofrivilligt uppehåll. Skulle vara redig och putsa fönsterna hemma men vad fick man för det? Först ett fall rakt bakåt pga att man tappade greppet och hade inte soffan stått där så hade jag inte vågat tänka på hur det kunde slutat och när jag äntligen var klar med fönsterna så började det regna så vad var det för idé att anstränga sig? :o)

Fallet gjorde iallafall att jag var tvungen att göra ett nästan tre veckors uppehåll men nu är jag tillbaka på banan igen och det känns otroligt bra.

Började med att spela DM i Högdalen gick väl så där höll iallafall mitt snitt på 158 på sex serier och det får man väl vara jätte nöjd med med tanke på hur det har känts i ryggen mm. Ska inte ha för höga krav när man har haft ett "längre uppehåll" och eftersom jag har det snittet i ligan så var det mer än godkänt.

Söndagen den 31 oktober var det dax för lite Stockholms Mästerskap i Upplands Väsby. Började otroligt dåligt om jag får säga det själv, sen hade jag lite oflyt men skam den som ger sig. Spelade upp mig och ökade hela tiden så snittet blev fin fina 162 och med 42 i handikapp på det så gick jag därifrån med ett leende på läpparna. Fick ihop 1228 på sex och ett personligt bästa på 223 så nog får jag vara nöjd med denna bowling helg.

Nu är det träning som gäller på tisdag igen, efter mitt uppehåll så är jag riktigt sugen och det ska bli göööör kul att spela bowling igen. Nästa vecka är det Flens Mixen som gäller ska spela 18 serier vilket jag aldrig gjort innan visst det är bara 9 rena men det har jag heller aldrig spelat i tävlingssammanhang och om jag inte minns helt fel från förra mixen så var det ett väldigt högt tempo men vad tusan man är väl ung och frisk - iallafall ung eller kankse inte det heller :o) det ska iallaflall bli kul eftersom vi är åtta stycken som åker iväg.

Nej nu får jag suga lite på karamellen och njuta av mn 223 serie, vem vet när nästa ras kommer? :o)

På återseende!

posted a long time ago

Det är den ständiga frågan, varför ska jag alltid klaga? Varför kan jag inte vara nöjd någon gång? Här går jag och gör faktiskt om jag får säga det själv tre bra serier men lik förbannat ska man hänga upp sig på den sista och sämsta serien!! Vad är det för fel på mig??

Börjar med 151 som är är bra för mig med tanke på att det tar ett tag och hitta spelet och framför allt att vänja sig vid den strävhet som det var. Sen fick jag på fin fina 170 och 191 ( tror jag det var, det var iallafall över 190 ). I det här läget ska man ju bara vara nöjd för detta är väldigt över min förmåga på liga men varför gapar man alltid efter mera?

Slutade naturligvis med något som jag brukar kalla "basketsiffror" och då har jag aldrig sett en basketmatch som varit över 140 poäng och det säger ju ganska mycket hur jag rasade men men...! Jag måste lära mig att se det positiva i mitt spel istället för att reta mig på det som inte gått bra, jag är bara i början av min satsning och då får man inte ha de krav jag ställer på mig själv! Jag får komma igen när jag bowlat och tränat i ett par år till. Då kan jag börja analysera mig på riktigt men innan dess måste jag inse att jag fortfarande är nybörjare :o)

Nu blir det banan igen nästa vecka och samma dos för skam den som ger sig.

På återseende

posted a long time ago

Ja så var man där nere igen och det gick fort, från att ha känts någorlunda bra till att inte kännas alls om man får säga så. Men helt missnöjd ska jag nog inte vara trots allt även om mitt personliga spel var under all kritik så visade jag och min parkompis Anki att vi kompliterade varandra väldigt bra.

Under dessa hemska fyra serier så var det bara två rutor som vi inte backade upp varandra, vill säga om jag var dålig vilket jag var nästan matchen rakt igenom så täckte Anki och om det förmodan var så att Anki inte täckte så var faktiskt jag där och täckte så vi tog fin fina 3 banpoäng. Och om man säger så, visst jag spelade som en sopa men bara man ligger några pinnar över motståndaren så gör det inget för det här är ju en lagsport och man kan vinna även om alla inte har en bra dag.

Och det är det som är så himla kul att om man inte själv går bra så är det förhoppningsvis någon annan in laget som har sin toppdag och då räcker det. Visst det är ju alltid kul om det går bra även individuellt men det är inte det viktigaste i en lagsport. DET ÄR LAGET SOM RÄKNAS och vi hämtade upp 8-2 som blev till 10-10.

Det känns inte så tungt när jag tänker tillbaka på dessa två ligamatcher som varit, 6 tagna banpoäng av 8 är inte fel. Nu får jag sluta att hacka på mig själv nu är det bara ner på banan och nöta, skam den som ger sig :o)

På återseende!

posted a long time ago

Efter en månads intensiv träning med ca 4 gånger i veckan så skulle man äntligen se var man låg. Liga permiär med HIFs C-lag men vad gjorde det, bara man får spela någonstans till och börja med så får man väl visa UK sen vilket lag man vill tillhöra.

Kunde iallafall inte fått en bättre start på ligan - var helt nöjd med min insats och vi tog tre banpoäng, nästan fyra tycker jag för vi spelade första oavgjort, men skit samma huvudsaken var att det kändes bra och jag ska inte sticka under stolen med att tron på att träning ger färsighet kanske stämmer. Men vem vet nästa ligamatch kanske man är nere i träsket och harvar igen men då är det bara att resa sig och gå ner på banan och nöta igen.

Jag slog många nior och spärrspelet funkade oroväckande bra, gjorde några små missar men med 150 som lägsta slagning så tycker jag att säsongen börjat mycket bra, nu gäller det att inte slappna av och minska på träningarna utan fortsätta i samma takt, visst inte uppskattat av alla men eftersom jag inte är något underbarn så är det bara den hårda och långa vägen som gäller för mig. Men med två hela fötter som förmodligen inte ska opereras någon mer gång så kanske jag kan nå mitt mål om några år.

167 i snitt och tre tagna banpoäng i första liga matchen känns iallafall som en bra start.

På återseende

posted a long time ago

Ja om man säger så, så kändes det redan i början av säsongen där i mitten av juli 2003 att detta kunde nog bli min bästa säsongen hittills och det får jag nog säga att det blev. Visst det har gått upp och ner men faktiskt mest upp om jag jämför med mina andra säsonger. Det har varit jätte kul att känna att jag har utvecklats i mitt spel och blivit lite stabilare samtidigt som jag har kommit underfund med att man kan inte kalla sig bowlare förrän man bowlat i ca fem år som många säger så än vill jag inte kalla mig bowlare utan mer nybörjare som precis har börjat min satsning mot något som en gång i tiden kanske kan leda till det mål jag strävar efter.

Jag känner att jag har många gånger spelat över min förväntan men även gjort några djupdyk som jag inte varit så nöjd med men i det själva hela så ska jag faktiskt vara rätt nöjd man ska inte sätta upp för höga mål och man måste inse att man inte är något underbarn, utan för att jag ska komma någon vart så måste jag träna mig till det och även acceptera att man inte är felfri för än så länge kan jag  inte gå på rutin som många andra duktiga och erfarna spelare kan göra men kom igen om kanske 10-15 år då kanske det är annorlunda :o).

Jag har i alla fall gjort personligt på fyra serier 738 och på sex 1024, ökat mitt snitt med 12 pinnar, kommit tvåa i återkvalet i Stockholmsmästerskapet som ledde till en kvartsfinal, med mitt korp lag har vi förmodligen kommit tvåa eller trea ( är inte färdigspelat än men vi ligger tvåa ) och som reserv i halligan gick vi till kvartsfinal och missade semifinalen med 20 pinnar, vad mer kan man begära under en och samma säsong? Jag begär i alla fall inte mer utan ser tillbaka på säsongen med glädje och njuter av de framsteg jag gjort och nu blickar jag framåt och hoppas på ännu en bra säsong med lite mer framsteg och naturligtvis några små djupdyk för annars är det ju inte kul om det bara går framåt.

Nu anser jag i alla fall bowlingsäsongen avslutad för mig och nu kommer en underbar tid med sol, värme, bad och en och annan grillkväll, man får passa på och njuta av livet medan man kan.

På återseende nästa säsong

posted a long time ago

Jag har faktiskt börjat tro på att man kan vila sig i form!!

Vilka härliga dagar jag har haft. Det var ett tag sedan jag skrev och bowlingen kändes alldeles käpp rätt åt skogen. Nu har jag tagit en paus och jag har börjat tro att man kan ” vila sig i form ”.

Det började redan på fredagen då jag och min mixpartner Folke skulle spela Djungelskotten, det har aldrig känts så bra i alla moment som den kvällen. Vi fick ihop fin fina 2523 på 12 serier och det var i stort sett bara i sista som jag tappade koncentrationen men det kunde ju bero på att man var trött och sleten, dels efter en hel arbetsvecka och sedan 12 serier på det ( visst var annat slag men ändå ). Men det var en kanon uppladdning och den ska jag köra med i fortsättningen med ett visst tillägg från i onsdags.

Sedan på söndagen spelade jag i Vårby och var riktigt nöjd där med för att inte ha känts så bra ett tag. Det verkar som mitt första slag har hittat hem och jag får nu fila lite på mitt spärrslag men man kan inte göra allt på en gång.

Men det var på onsdagen den 17 mars som jag nog kommer att minnas mest, det var kvällen då jag blev tvåa i återkvalet till Stockholms Mästerskapet och jag spelade sååå bra om man nu får skryta med det, jag spelade som i trans och det var bara en serie som jag var missnöjd med men det berodde på att jag inte såg pilarna i banan för ljuset var så dåligt och det ljus som fanns speglade en skugga över banan. Men men man ska inte klaga, detta var som en VM seger för mig, det var ett bevis på att: JAG KAN ÄVEN NÄR DET GÄLLER!

Men nu är det bara att ladda om och koncentrera sig på kvartsfinalen, man kan aldrig leva på gamla meriter och det finns ingen lycka som varar i evighet, eller finns det det?

I vilket fall så gjorde jag personligt över 6 serier 1024 och jag har aldrig slagit 8 strike i en och samma serie, nu hoppas jag att lyckan och koncentrationen är med mig på fredag, är den det kan jag bli farlig :o)

På återseende

posted a long time ago

history

Visitors

Lanetalk for users

Lanetalk Bowling

Lanetalk on Keilailu portaali, me tarjoamme teille Yhteisön, Blogeja, Uutisia, Flash Pelejä, Online Scoring palvelun, Videoita ja paljon muuta. Palvelumme ovat kaikille avoimia ja ilmaisia!

 
Loading...